lördag 13 januari 2018

Himlakropp - Sunnan (2017)

Efter förra skivan av Himlakropp var mina förväntningar väldigt höga. Jag har vid ett tillfälle fått tjuvlyssna lite även om Robert, som är hans riktiga namn, var väldigt hemlig kring det hela. Men det var bra, det ökade bara mina förväntningar.
     En av Himlakropps styrkor är hur han använder sig av akustiska instrument och ser till att spela in dem på ljudtekniskt bra sätt. Han har också, likt Mike Oldfield (för det mesta), förstånd nog att ta hjälp av andra att spela de instrument han inte själv bemästrar. Vissa saker, som t ex blåsinstrument, kan vara så otroligt känsliga i fråga om uttryck - det är också därför sådana instrument är så häftiga när det görs bra.
     På Sunnan hörs etno-influenserna mycket mer och jag gillar tanken med att låta dem ta överhanden den här gången. Det känns fint att han verkar göra precis som han vill, det är kompromisslöst bra bara. Himlakropps skivor kommer, av den anledningen, med stor sannolikhet alltid kunna åldras med värdighet.
     Första spåret, Jakarta, är en fantastiskt fin låt och en mäktig inledning till helheten. Den binder också ihop förra skivans sound med det nya, den fungerar lite som en bro. Låten Panang hade t ex inte fungerar lika bra som introduktion. Precis som första spåret introducerar snyggt så avslutar och knyter sista spåret, Forsnor, ihop allt väldigt bra.
     En jättefin skiva. En keeper. Otroligt vacker och genomarbetad. Skivor som dessa får mig att se ljusare på framtiden ur både ett ljudkvalité- och musikmässigt perspektiv. Det bör också nämnas att omslaget är helt otroligt snyggt.

<iframe src="https://open.spotify.com/embed/album/13JuHjxj2bqdrM0FvVW1aj" width="300" height="380" frameborder="0" allowtransparency="true"></iframe>

fredag 29 december 2017

Året som har gått - 2017

2017 har varit ett aktivt år, framförallt i den fysiska aktivitetens tecken. I samband med den utvecklingen blev det även viktigt att fundera över mental kontroll jämsides den fysiska och inte minst attityden kring alltihopa. Med det sagt kunde hela inlägget kunnat handla om träning men det känns konstigt och fel. I korthet: skada -> rehab -> nytt helhetsgrepp -> träna varje dag för alltid -> det går bra nu.

Så.

Det mesta rullar på och livet är fint. Det kanske finaste minnet från året är ett försök på en vandring mellan Stockholm och Uppsala med en hotellnatt på mitten. Det var en utmaning som inte gick att utföra till 100% men allas vår prestation var mäktig. Jag har aldrig gått så långt som vi faktiskt klarade av att göra. Att vandra genom så varierad terräng och natur var en otrolig upplevelse. Jag har fått blodad tand.

En vecka ute på Ängsö i naturen gjorde kopplingen ännu mer tydlig. Man kan säga att skogen har välkomnat mig tillbaka. Det känns fint. Jag vill ha mer.

Musiklyssnandet har varit på topp och jag har lyckats göra mitt första djupdyk i en kompositör med favoritstycken, favoritframföranden, noteringar o s v. Sjukt kul och det var väldigt givande. Ett sätt att få musikforska-light i lugn och ro i soffan.

Musikskapandet går inte riktigt på högvarv men det står inte still. En del instrumentövning trycket jag in också, så det inte tappas bort. Det är det viktiga. Ett stort projekt kommer så småningom sjösättas, ett annat spännande projekt har precis påbörjats. Det kommer, det kommer. Just nu är träningen mest prioriterad, men även om det är lungorna, så är musiken hjärtat.

Folk har gift sig. Folk har skaffat barn. Befintliga barn har blivit äldre. Äldre barn blev tonåringar helt befriade från sarkasm och ironi - internet är nu livsfarligt för 80-talister. PM är det enda säkra sättet för icke missuppfattad kommunikation.

En fin 2017-grej är att internet börjar bli rätt tråkigt lite oftare. Det funktionella och viktiga fungerar och uppskattas men det andra är allt mer ointressant. Det är verkligen lättare att lägga ifrån sig skärmar nu för tiden. Skönt.

Förra året skrev jag att jag hade blivit dålig på att fota och att jag skulle försöka bli bättre på det. Det har jag nog men det blir mindre viktigt med snygg/ful bild. Så länge det inte är blixt så är jag rätt nöjd, jag vill mest spara på påminnare. Jag har varit lite i Danmark, lite i Rom och sådär. Inget att gå in i detaljer på men lite bilder kan ni få. Så håll till godo. 2018 kommer att bli fantastiskt. Det hör man när man säger det, känner när man ser det. Bra kombination av siffror - mycket estetiskt tilltalande.

Nu kommer bilderna.


lördag 25 november 2017

Pompeji ur Floyd-perspektiv

Jag var nyligen i Rom under en veckas semester. Vi spenderade en heldag på Pompeji som är en fantastisk plats ur många perspektiv. Att jag var där av iallafall två anledningar är kanske inte konstigt för någon som delar mina intressen, men jag försökte att inte göra en alltför stor grej av det. Men små detaljer, såsom en passande t-shirt under jacka, kändes fint att ha ordnat med.

Pompeji är verkligen en fantastisk plats att besöka, så gör det om ni får chansen. Det är värt resan. Du promenerar omkring i en hel stad av ruiner. Du går bokstavligen omkring i historia. Det är en väldigt tung upplevelse. Det växlande vädret bjöd på en del dramatik, det var härligt och bidrog till upplevelsen.

Anledningen att jag överhuvudtaget bloggar om det här är för att jag vill dela med mig av upplevelsen ur ett musik-perspektiv. Att gå i Pink Floyds fotspår. 1971 är inte så länge sedan och allt övrigt som har med platsen att göra väger så klart tyngre. Men nog med ursäkter för inlägget.
     Gilmour spelade faktiskt nyligen på Pompeji igen men utan någon av sina tidigare Floyd-vänner. Det verkar mestadels ha varit nytt material och om man var här fick man t ex inte höra Echoes som är en höjdpunkt med spelningen 1971. Detta p g a Richard Wrights bortgång. Gilmour kände att det bara var jobbigt och fel att framföra det utan honom.
     Jag har lyssnat på den nya live-skivan för två veckor sedan och det kommer inte att bli en favorit tyvärr. Men kul att han återvände hit, det är trots allt något som har blivit Floyd-historia. I samband med den senaste spelningen skapade myndigheterna en liten utställning som fanns på plats.


Hur som helst kom vi snart fram till platsen som man främst ser i filmen. Ett slags mini-colosseum som fungerade på samma sätt som storebror Colosseum senare gjorde i Rom. Platsen är given för ett Floyd-fan och ja, man får fjärilar i magen precis som man hoppas på.


Själv är det Gilmour som har influerat mig mest i mitt spelande och musikskrivande så det var ingen fråga om vart jag ska skulle stå när kortet togs.
     Att den här spelningen från 1971 är en grej är för att den är lite speciell. Regissören hade flera år tidigare föreslagit idén men bandet hade då för ont om tid. Men senare så passade det bättre då de var trötta och behövde göra något utan publik. Det är nämligen det som är grejen - det finns ingen publik. Så det hela handlar om ett live på Pompeji utan publik. Bandet och teknikerna, that's it. Att låter Echoes sedan passar perfekt på plats är en annan femma. Den är nästan som gjord för det faktiskt.


lördag 23 september 2017

Himlakropp - Tusenårssömn (2014)

Bakom artistnamnet Himlakropp finns en Robert Eklund som jag nyligen har fått glädjen att lära känna. Häromdagen så hörde jag för första gången hans musikprojekt Himlakropp och blev otroligt glad över hur bra det är.
     Skivan Tusenårssömn är den tredje i ordningen och är en slags blandning av många olika saker vilket också är dess stora styrka. Jag hör deep house, jag hör folkmusik från jordens alla hörn, jag hör havet, jag hör vinden, jag hör drömmar. Skivan fick från början till slut min kropp och själ att sakta slungas med i den här kluriga blandningen av organiserade ljud och takter.
     En stor kvalité är också blandningen av både syntetiska och askustika ljud. Det är något jag länge har gillat skarpt, t ex är min beundran för Shpongle stor av samma anledning. Det är för övrigt en bra sak att jämför Hinmlakropp med. Bägge projekten är sprängfyllda av inspiration från jordens alla hörn och lyckas med att koka ihop något som känns eget.
     Om du gillar när det är elektroniskt, långsamt, nära själen och mycket engagerande - då är det här för dig. Jag tycker å andra sidan att alla ska göra ett försök. Om du inte är den typen som lyssnar koncentrerat så kommer det gå utmärkt att lyssna även när du gör annat.