lördag 21 april 2018

Simon Söderberg - Perspective (2018)

Vissa tillfällen är bara helt fantastiska för genren Drone eller ambient. Häromdagen var ett bra exempel på det. Jag hade spenderat totalt ca 6,5 timme på tåg och passade på att ta mig an Simon Söderbergs drone-monster Perspective.
     Det första jag vill nämna är att Söderberg vet vad ljudkvalité är och viktigt det är när man gör just den här musiken. Visserligen tjänar alla genrer på det, men det är smärtsamt uppenbart när man har klantat till det om det är något så nedskalat som drone. T ex kan man i spår 3, Howling Mountains, höra hur vinden yr bland kala klippväggar en mörk, lång natt. kraftfullt på ett sätt som bara naturen kan vara. Det här är inte lätt att skapa en känsla av det och det är ytterst viktigt att det låter bra då. Då känslan ska närvara i 32 minuter och 15 sekunder finns det inte utrymme för kass distortion i mastringen och andra ljudkvalité-problem.
     Miljökänslan är väldigt närvarande i Söderbergs musik och det är framförallt i ovan nämnda spår som det blir otroligt snyggt och övertygande. Mycket mäktigt helt enkelt!

onsdag 11 april 2018

Release: Dani Christensen - Maskinsjäl (2018)

Efter ungefär 5 år kan jag äntligen släppa det här verket ut i den vida världen.

Den har varit klart rätt länge egentligen men studier, arbete och andra saker har helt enkelt varit prioriterade.

Det finns mycket och mycket lite att säga om det här verket. Det är ett starkt konceptuellt verk, skapat inom följande, från första början, bestämda ramar:
- Fyra spår.
- 15 minuter per spår.
- Långsamma förändringar över tid.

Projektet blev väldigt snart influerat av Star Trek. Kort sagt representerar spåren olika farkoster från olika raser. Jag bestämde mig för att behålla fokus på maskinerna och att inte blanda in de som lever ombord.

Omslaget är gjort av Anna Lampadari, som även har stått för omslagen på flera av mina tidigare skivor. Ett stort tack till en snabb och engagerad Anna som plockade upp det här på så kort tid och snabbt jobbade med önskemål om olika förändringar - jag var minst sagt otålig vid det här laget ;)

Fysisk release
Som alltid kommer jag att göra fysiska skivor av det här, det är liksom för kul för att låta bli. Jag förstår att behovet av skivor blir allt mindre bland de flesta jag känner MEN givetvis vill jag att ni ska få en möjlighet att få en skiva om ni vill.

Jag lär höra av mig när det är dags till de jag är säker på är lite sugna men se till att säga till på nåt sätt om du vill ha en. Jag kommer göra dem själv med tanke på hur få det förmodligen blir (om antalet inte är oväntat stort) och tänker att den kommer kosta lite som den kostar att göra + lite till.

Jag vill till sist passa på att tacka följande personer för den hjälp de har gett mig under arbetets gång:
Anna Lampadari, Jakob Lindhagen, Kristofer Krook, Joel Rikardsson-Jensen, Erik Grensman, Emil Nensén, Markus Andersson, Jonas Karlsson och givetvis Gene Roddenberry.

lördag 13 januari 2018

Himlakropp - Sunnan (2017)

Efter förra skivan av Himlakropp var mina förväntningar väldigt höga. Jag har vid ett tillfälle fått tjuvlyssna lite även om Robert, som är hans riktiga namn, var väldigt hemlig kring det hela. Men det var bra, det ökade bara mina förväntningar.
     En av Himlakropps styrkor är hur han använder sig av akustiska instrument och ser till att spela in dem på ljudtekniskt bra sätt. Han har också, likt Mike Oldfield (för det mesta), förstånd nog att ta hjälp av andra att spela de instrument han inte själv bemästrar. Vissa saker, som t ex blåsinstrument, kan vara så otroligt känsliga i fråga om uttryck - det är också därför sådana instrument är så häftiga när det görs bra.
     På Sunnan hörs etno-influenserna mycket mer och jag gillar tanken med att låta dem ta överhanden den här gången. Det känns fint att han verkar göra precis som han vill, det är kompromisslöst bra bara. Himlakropps skivor kommer, av den anledningen, med stor sannolikhet alltid kunna åldras med värdighet.
     Första spåret, Jakarta, är en fantastiskt fin låt och en mäktig inledning till helheten. Den binder också ihop förra skivans sound med det nya, den fungerar lite som en bro. Låten Panang hade t ex inte fungerar lika bra som introduktion. Precis som första spåret introducerar snyggt så avslutar och knyter sista spåret, Forsnor, ihop allt väldigt bra.
     En jättefin skiva. En keeper. Otroligt vacker och genomarbetad. Skivor som dessa får mig att se ljusare på framtiden ur både ett ljudkvalité- och musikmässigt perspektiv. Det bör också nämnas att omslaget är helt otroligt snyggt.

<iframe src="https://open.spotify.com/embed/album/13JuHjxj2bqdrM0FvVW1aj" width="300" height="380" frameborder="0" allowtransparency="true"></iframe>

fredag 29 december 2017

Året som har gått - 2017

2017 har varit ett aktivt år, framförallt i den fysiska aktivitetens tecken. I samband med den utvecklingen blev det även viktigt att fundera över mental kontroll jämsides den fysiska och inte minst attityden kring alltihopa. Med det sagt kunde hela inlägget kunnat handla om träning men det känns konstigt och fel. I korthet: skada -> rehab -> nytt helhetsgrepp -> träna varje dag för alltid -> det går bra nu.

Så.

Det mesta rullar på och livet är fint. Det kanske finaste minnet från året är ett försök på en vandring mellan Stockholm och Uppsala med en hotellnatt på mitten. Det var en utmaning som inte gick att utföra till 100% men allas vår prestation var mäktig. Jag har aldrig gått så långt som vi faktiskt klarade av att göra. Att vandra genom så varierad terräng och natur var en otrolig upplevelse. Jag har fått blodad tand.

En vecka ute på Ängsö i naturen gjorde kopplingen ännu mer tydlig. Man kan säga att skogen har välkomnat mig tillbaka. Det känns fint. Jag vill ha mer.

Musiklyssnandet har varit på topp och jag har lyckats göra mitt första djupdyk i en kompositör med favoritstycken, favoritframföranden, noteringar o s v. Sjukt kul och det var väldigt givande. Ett sätt att få musikforska-light i lugn och ro i soffan.

Musikskapandet går inte riktigt på högvarv men det står inte still. En del instrumentövning trycket jag in också, så det inte tappas bort. Det är det viktiga. Ett stort projekt kommer så småningom sjösättas, ett annat spännande projekt har precis påbörjats. Det kommer, det kommer. Just nu är träningen mest prioriterad, men även om det är lungorna, så är musiken hjärtat.

Folk har gift sig. Folk har skaffat barn. Befintliga barn har blivit äldre. Äldre barn blev tonåringar helt befriade från sarkasm och ironi - internet är nu livsfarligt för 80-talister. PM är det enda säkra sättet för icke missuppfattad kommunikation.

En fin 2017-grej är att internet börjar bli rätt tråkigt lite oftare. Det funktionella och viktiga fungerar och uppskattas men det andra är allt mer ointressant. Det är verkligen lättare att lägga ifrån sig skärmar nu för tiden. Skönt.

Förra året skrev jag att jag hade blivit dålig på att fota och att jag skulle försöka bli bättre på det. Det har jag nog men det blir mindre viktigt med snygg/ful bild. Så länge det inte är blixt så är jag rätt nöjd, jag vill mest spara på påminnare. Jag har varit lite i Danmark, lite i Rom och sådär. Inget att gå in i detaljer på men lite bilder kan ni få. Så håll till godo. 2018 kommer att bli fantastiskt. Det hör man när man säger det, känner när man ser det. Bra kombination av siffror - mycket estetiskt tilltalande.

Nu kommer bilderna.