söndag 28 juli 2013

Viola Crayola - Music: Breathing of Statues (1974)



Om du gillar: fusion, progressive, fuzz, tryck

Den här skivan är galet bra. Hårt tryckande fusion med mycket attityd utan att tappa känslan av finess. Den här skivan var en given favorit från första stund och den håller fortfarande måttet efter alla dessa år av upprepat lyssnande! Jag skulle ge mycket för att få den här på vinyl och att se en originalpress är nog nära omöjligt (bara en nypress skulle göra mig barnsligt lycklig).
     Gruppens stomme bestod två bröder med efternamnet Viola. De släppte bara en skiva då en av bröderna dog i en bilolycka samma år som skivsläppet. Det hade varit fascinerande att se vad de hade fortsatt att leverera i musikväg då den här skivan är så bra som den är. Skivan var bortglömd i ett trettital år för att sedan tryckas på CD-skiva igen, att ha en av originalvinylerna är som sagt värt grymma stålar.
     Om du är ett fan av t.ex. Mahavishnu Orchestra och fusion av sådan sort kommer den här skivan vara lätt att ta till hjärtat. Slutspåret är även åt det mer humoristiska Zappa-hållet. Så ge det här en chans om du är ute efter en instrumentalt kryddad upplevelse med lite sting. För att ytterligare höja uppelvelsen kan du samtidigt ta del av den dikt av Rainer Maria RILKE som skivan är döpt efter:

"Music: breathing of statues. Perhaps:
silence of paintings. You language where all language
ends. You time
standing vertically on the motion of mortal hearts.

Feelings for whom? O you the transformation
of feelings into what?--: into audible landscape.
You stranger: music. You heart-space
grown out of us. The deepest space in us,
which, rising above us, forces its way out,--
holy departure:
when the innermost point in us stands
outside, as the most practiced distance, as the other
side of the air:
pure,
boundless,
no longer habitable."



Inga kommentarer: