fredag 6 september 2013

King Crimson - In the Court of the Crimson King (1969)

Om du gillar: Episka och drömlika berättelser, en blandning av jazz, rock och klassiskt, fantastiska musiker och fantastiska musikaliska idéer, en nykter musikaspekt av sent 60-tal ;)

Den här skivan har utan tvekan spelat en stor roll i mitt musikaliska liv. Det var här som kärleken till den progressiva rocken först tog tag i mig och kärleken till musik (samt förståelsen av den) växte sig till en ny nivå. Under denna tid spelade jag i bandet The Purple Flower Clouds (länk) och i samband med spelandet och King Crimsons intåg i mitt liv skapades så småningom också Rido's Revenge (länk). Med andra ord är den här skivan och många av uppföljarna något som har påverkat och färgat mig mycket i hur jag spelar, lyssnar på och uppskattar musik..
     En första viktig aspekt att ta upp är själva omslaget. Kanske är det mitt absoluta favoritomslag om jag måste välja endast ett. Det är en mäktig känsla att hålla upp detta verk i mitt hem, öppna dess gatefold och se hur omslaget fortsätter på övriga sidor. Jag är inte ensam om att beundra det här omslaget, det har i sig självt blivit en klassisk bit av den progressiva rockens historia. Det var dataprogrammeraren, Barry Godbern, som målade det och det var det enda omslag han någonsin producerade (han dog en kort period innan skivan släpptes). Robert Fripp (gruppens centrala figur och gitarrist) har sagt följande om det:
"Peter brought this painting in and the band loved it. I recently recovered the original from EG's offices because they kept it exposed to bright light, at the risk of ruining it, so I ended up removing it. The face on the outside is the Schizoid Man, and on the inside it's the Crimson King. If you cover the smiling face, the eyes reveal an incredible sadness. What can one add? It reflects the music."
Den fenomenala och inte (under sin tillkomst) alltför vanliga blandningen av rock, jazz och klassiskt var något som blev den progressiva rockens prägel. Det känns viktigt att påpeka är att King Crimson inte gjorde detta på egen hand men att de var en viktig grupp för genrens utveckling och förespråkade för ett mörkare sound som inte var så vanligt. Gruppens första framträdande (så som jag har förstått det även om jag har hört att det kan handla om den andra spelningen också) var som förband åt Rolling Stones under deras gratiskonsert i Hyde Park 1969 när deras bandkamrat Brian Jones hade dött. Fans av Rolling Stones som Hyde Park-konserten på DVD kan se medlemmar av King Crimson skymta bakom scenen ibland. Det enda man som ett fan av förbandet kan komma åt i nuläget på video är det här:


Skivan startar med den dundrande 21st Century Schizoid Man" (including "Mirrors"). Spår är visserligen fantastisk på sitt sätt men jag har ofta frustrerat mig över hur den får mer uppmärksamhet än resten av skivan just för att den är lätt att ta ur sitt sammanhang. Men visst, jag förstår att tanken förmodligen var att göra en singel och hit som kommer först på skivan. Lyckligtvis är det en ovana som gruppen och många efterkommande band i samma stil gjorde sig av med. En av de aspekter jag personligen gillar med den progressiva rocken är den långa resa som skivorna i sin helhet i många fall lyckas ta iväg lyssnaren på. Resterande skiva tar en skarp vändning mot det första spåret och det övriga innehållet bortom distad gitarr träder fram starkare. Det är nu man om inte annat verkligen kan rikta öronen mot det fantastiska trumspelet och de otroligt vackra texterna. Jag vill verkligen betona att jag inte tycker illa om det första spåret alls, det är grymt, men att det i dessa musiksammanhang är lite trist när ett spår inte smälter in så väl med resten.
     Jag skulle kunna vara mycket noggrannare och långvarig med den här skivan då den fortfarande är en stark och stadig lyssning i mitt liv. Det finns dock många fler bra verk med King Crimson och man bör inte nöja sig med endast den första! Robert Fripp, precis som Roger Waters från Pink Floyd, är båda rätt sura gubbar när det kommer till musiktjänster som Spotify. Man kan dock njuta av hela det fantastiska verket via Youtube. Håll till godo kära läsare och lyssnare (och håll i hatten): 


Källor:
http://en.wikipedia.org/wiki/In_the_Court_of_the_Crimson_King
http://www.elephant-talk.com/wiki/Interview_with_Robert_Fripp_in_Rock_and_Folk

Inga kommentarer: