tisdag 10 september 2013

King Crimson - In the Wake of Poseidon (1970)

Om du gillar: Episka och drömlika berättelser, en blandning av jazz, rock och klassiskt, fantastiska musiker och fantastiska musikaliska idéer, en nykter musikaspekt av sent 60-tal ;)

I detta andra verk av King Crimson stöter vi på en formula mycket lik den på första skivan (länk). Det första spåret, Pictures of a City, sätter en hård och rå prägel som sedan snabbt skiftar till något mycket lugnare och avkopplat. Det märks dock att kontrasten i det här har minskat något och att en helhet genom hela skivan är tydligare - något som undertecknat verkligen uppskattar. Det är med detta verk som King Crimson verkligen började komma till sin fulla rätt enligt mig.
     Bandet, som skulle komma att få många olika uppsättningar under Robert Fripps styre, hade redan vid det här laget börjat byta medlemmar. T.ex. försvann sångaren Greg Lake snart till det som blev Emerson Lake & Palmer. Han bidrar dock med sång på alla spår utom Cadence and Cascade.
     Briljansen i spelteknik och textförfattande är stundtals helt bländande och basgången i första spåret är fortfarande bland det bästa jag vet. Trumspelet är som vanligt helt otroligt (stundtals att dö för) och på det stora hela känner man igen mycket av det man hör på första skivan.
     Något som gruppen är känd för är det breda användande av mellotronen (länk). Detta hörs tydligt på spår 7, The Devils Triangle, då det i princip består av mellotronstämmor. I samband med progressiva rockakter dök det här instrumentet upp ofta framöver och än idag är det vanligt förekommande. Opeth är ett bra modernt gruppexempel på ett sådant användande, även om de kanske använder moderna varianter av det. I verket jag nämnde ovan kommer verkligen den speciella och rätt mörka karaktären i instrumentet fram. Det är ganska uppenbart att jag verkligen mellotroner och min kärlek började utan tvekan med den är skivan.
     I övrigt är skivan också, om fortfarande mestadels allvarlig i sina teman, kryddad med lite humor - ett drag  som upprepades i flera kommande produktioner. Fantastisk skiva (fantastisk.) och en odödlig favorit bland mina vinyler. Jag tänker även passa på att skryta med att jag har den på tidig press, närmare bestämt ett "pink label"-exemplar.
     Jag har inte funnit en enkel länk åt er för att lyssna igenom hela skivan då detta verkar saknas men nedan finns en Youtubevideo för varje enskild låt i rätt ordning:

Inga kommentarer: