Min kärlek för Robert Fripps hantverk är nog inte främmande. Få musiker får mig att känna en själslig koppling till musiken genom gitarren som han kan. Det känns verkligen i hjärtat när jag lyssnar på Fripps många olika uttryck i alla de projekt han har varit en del av genom åren. Kombinationen av uppfinningsrikedom, innovation och sound är bländande. Ni som läser bloggen kan vänta er fler inlägg som har med Fripp att göra (King Crimson-maratonet var en ganska kraftig start).
Damage: Live ett samarbete han genomförde med David Sylvian. Med sig hade de musikerna Trey Gunn, Michael Brook och Pat Mastelotto. Sylvian är kanske bekant för några av er, antingen genom solo-karriären eller genombrottet med gruppen Japan. Skivan är inspelad live under sista konserten på deras turné och under dessa omständigheter låter det riktigt bra. Givetvis har man jobbat med det i studio i efterhand, det hörs inte minst p.g.a. alla panoreringseffekter.
De medverkande musikerna är grymt bra och det hörs redan på första spåret. Instrumenten behandlas på alla möjliga fantasifulla sätt och det känns onekligen väldigt tajt. För de som är ovetandes av möjligheterna att effektbehandla t.ex. elgitarr skulle nog ett och annat ögonbryn höjas i samband med den här produktionen. Makalöst och härligt är vad det är.
Fripps gitarrkonst är så klart mycket framhävd men likaså Sylvians sånginsats. Hans tjocka, dova vibrato är helt underbar. Många gånger har jag släckt ned alla lampor i lägenheten och lyssnat på spår 6, Damage, och låtit mig svalkas av den oavsett om syftet var avkoppling eller tröst. Även om fokus är på Fripp och Sylvian ska det så klart nämnas att samtliga verkligen gör ett grymt bra jobb, alla är strålande.
När musik är såhär väl genomförd (och i detta fallet dessutom live!) kan det ha en tendens att låta aningen "slick". Det kan ofta ge en negativ klang i någons öron, inte minst mina egna i yngre år. En koppling mellan slarvigt spelande och autenticitet är inte alltid ovanlig och i det här fallet lyser slarvet med sin frånvaro.
Att jag gillar skivan är nog uppenbart vid det här laget. De har verkligen skapat fängslande och inspirerande musik tillsammans som inte verkar bli trött med tiden. Det är kombinationen av atmosfär och snabb träffsäker finess som gör den här skivan så otroligt bra. Helt klart en skiva som kommer fortsätta att snurra i mitt hem och i mina lurar en lång tid framöver. Eftersom Fripp har med projektet att göra så får vi så klart inte lyssna via Spotify. Vi får alltså dessvärre nöja oss med tveksamma Youtube-klipp. Ett plus med det å andra sidan är att det finns filmmaterialet från själva konserten (en del är från just denna åtminstone).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar