lördag 12 april 2014

Apoteosi - Apoteosi (1975)

 
Om du gillar: många skiftningar i musiken, instrumental musik med få sånginslag, progressive rock med italiensk touch driven av synthar.

Den här skivan har varit med mig länge. Det är en italiensk grupp och det här var den enda skiva de släppte. Att finna den på vinyl i förstapress bör vara extremt svårt och även på CD är den knepig eller dyr att lägga vantarna på (inte omöjligt dock, finns på auktionssiter m.m.). Gruppen bestod mestadels av medlemmar från samma familj. Fadern ägde också skivbolaget som skivan släpptes på och var den drivande kraften bakom projektet. Han skrev även mycket av musiken och många av medlemmarna är rätt unga (t.ex. den 14-årige sonen på orgel/synthar/mellotron).
     Hur som helst har den blivit en av mina favoritskivor från den italienska sidan av progressive rock. Skivan sprudlar av härliga skiftningar och utvecklingar. Trummorna håller låtarna igång medan synthar, piano och gitarr väver ihop alla delar på ett snyggt sätt. Då och då tillkommer sång som kompletterar den annars instrumentala helheten på ett bra sätt.
     Projektet får mig att tänka på Söderköpingsgruppen Pegasus många gånger, iallafall hur det lät innan de började ha inslag av blås i sina kompositioner. Med det sagt vill jag påpeka att jag även gillar Pegasus med blås. Hur som helst: om du gillar Pegasus gillar du nog det här och tvärtom.
     Att kalla det här för en perfekt skiva inom genren är att ta i, inte minst för att den låter lite mossig ljudtekniskt. Kompositionerna är dock riktigt bra och jag har aldrig riktigt tröttnat på dem.
     Rekommenderas varmt till vänner av orgel- och synthdriven symfonisk rock eller någon som är ute på en musikalisk upptäcktsfärd.

Inga kommentarer: